I detta arbete undersöks lärare vid kulturskolans syn på begreppen självförtroende och motivation samt hur de arbetar för att främja detta hos sina elever. Studien genomfördes på en kulturskola i Sverige, där 20 pedagoger deltog. I fyra fokusgrupper diskuterade informanterna fyra frågor. Gruppdiskussionerna spelades in med hjälp av ljudupptagning som senare låg till grund för analysen.Undersökningen visade att kommunikation var den mest betydande faktorn för fungerande undervisning och för att lärare och elev ska förstå varandra så bra som möjligt. Inom de frågor som ställdes till informanterna vid undersökningstillfället, återkom resonemanget att alla elever är unika. Det krävs därför av pedagogerna att undervisningen utgår från att varje enskild elev ska känna sig bekräftad och sedd. För att eleverna ska kunna skaffa sig det mod som krävs för att våga behöver miljön i klassrummet vara tillåtande och innefatta uppgifter på rätt nivå för att undvika känslor av misslyckande hos eleven. Intresset hos elever frambringas genom lustfyllda aktiviteter, en vilja att lära sig samt engagerade lärare. Genom att eleverna ingår i ett sammanhang där de får spela med andra och trivas i gruppen skapas en plattform att växa och stärkas på.