Maurice Ravel (1875-1937) skrev pianosviten Gaspard de la nuit 1908 som är baserat på tre dikter av Aloysius Bertrands diktsamling Gaspard de la nuit (1842). I denna uppsats undersöks hur Ondines genomgående melodi är uppdelad och hur ackompanjemanget varierar sig samt satsens struktur i sin helhet. Efter att ha spelat verket i några år, analyserat urtext-noterna med musikteoretiska metoder, läst litteratur samt diskuterat vidare om ämnet har melodin visat sig vara uppdelad i fem delar ackompanjerad med mestadels ett ackompanjemangmönster (vilket har främst fyra variationer som turas om genom satsen) samt inslag av primärt fyra andra i mindre utsträckning och satsen vara en ABA form eller snarare lik en sonatform. Denna analys ger en djupare förståelse kring Ondines musikaliska struktur både i ett macro och mikroskopiskt perspektiv. Däremot får man inte glömma att ta detta med en nypa salt då de teoretiska samt analytiska aspekterna har en tendens att stå i vägen för ett organiskt musikaliskt musicerande. Därför bör man behålla sin tidigare förståelse och kombinera den med en mognare för att uppnå en övertygande interpretation som leder åhörare till den värld som kompositören blåst till liv.