Paul Creston var en nytänkande och delvis självlärd kompositör som år 1939 komponerade en sonat för saxofon och piano. Syftet med detta arbete var att genom en analys av Crestons sonat ge en enskild musiker ökad förståelse för musikaliska utmaningar. Genom en systematisk analysmetod uppbyggd av musikaliska former, teman, motiv och harmonik analyserades verket. Analysen utfördes först satsvis och därefter analyserades verket som helhet. Resultatet visade på att en djupgående musikalisk analys förbättrar musikerns interpretation och tolkning. Vidare presenterades även resultatet att musikanalys som verktyg i inövningen kunde förkorta själva inlärningsfasen i övningen. Diskussionen visade slutligen på att denna studie krävde fler liknande studier med större omfång för att med säkerhet stärka resultaten.