Syftet med denna uppsats var att undersöka hur musiklärare resonerar kring islam och musik i den svenska grundskolan. Forskningsfrågorna är kopplade till hur olika synsätt på musik inom islam visar sig för grundskolans musiklärare, vilka konsekvenser det kan få samt förhållande till läroplanen. Undersökningen genomfördes metodiskt genom kvalitativa intervjuer med fem musiklärare och analyserades diskursanalytiskt med en religionsvetenskaplig och socialkonstruktionistisk ansats. I bakgrunden får läsaren till denna uppsats en fördjupad kunskap om musikbegreppets komplexitet utifrån en historisk genomgång av olika islamiska synsätt på musik, kopplat till begreppen halal (tillåtet) och haram (förbjudet). I litteratur- och forskningsgenomgången kontextualiseras de olika synsätten till musikundervisning och sammanfogas med islamofobi och läroplansteorier, vilka ligger till grund för läsarens förståelse av slutdiskussionens resonemang. Studiens resultat påvisar att svenska musiklärare möter elever och föräldrar som anser att moment i musikundervisningen kan passera en normativ gräns utifrån islams seder. Under arbetets gång framkom också exempel från kristendomen vilket lyfte frågan ifall företeelsen snarare borde betraktas som religiös fundamentalism än något islamiskt. Resultatet visar också hur musiklärare anpassar sin undervisning med hänsyn till religiösa normer samt att läroplanen kan användas som utgångspunkt i samtal om värdegrund och musikens giltighet i undervisningen. Slutligen framträder även en ”frälsardiskurs”, vilket innebär att musiklärarna betraktar sin egen arbetsinsats som integrationsfrämjande.