Syftet med denna studie är att utifrån ett konstnärligt perspektiv, beskriva nyblivna föräldrars upplevelse och känsla av delaktighet när de tillsammans med sitt barn uppsöker kultur utformat för de allra minsta individerna, upp till 2-års ålder.

Fem halvstrukturerade kvalitativa intervjuer på omkring en timme vardera, genomfördes med fem pappor som alla besökt ett flertal olika kulturaktiviteter tillsammans med sitt lilla barn. De ombads, i rollen som kulturkonsument snarare än i rollen som förälder, att beskriva sin konstnärliga upplevelse och känsla av delaktighet, som de erfarit i dessa kulturella sammanhang. Intervjuerna analyserades och tolkades utifrån en hermeneutisk forskningsansats.

En slutsats som kan dras av studien är att föräldern ofta blir positivt berörd känslomässigt och får en konstnärlig upplevelse av att gå på barnkultur riktat till den allra minsta individen. Detta kräver dock vissa förutsättningar. Den grundläggande förutsättningen är den gemensamma upplevelsen, som infinner sig när konsten förmår inspirera och engagera både barnet och sin förälder i ett ömsesidigt konstnärligt möte. Detta fenomen uttryckte alla papporna som eftersträvansvärt, men värderades i olika grad beroende på deras förväntningar och behov av barnkultur samt på vilken roll som pappan antog i dessa sammanhang.

Denna rapport kan bidra med underlag till utformandet av en modell som konstnärer skulle kunna arbeta utifrån om de har intentionen att skapa konst som kan nå fram till både den allra yngsta och den äldre publiken, i ett ömsesidigt möte på lika villkor.