Syftet med studien är att tillföra kunskap till det undervisningsfält som inbegriper

musikalisk improvisation genom att undersöka hur improvisationsteaterträning kan gagna

en musiker som vill utvecklas inom improvisation. Studien genomfördes som en

aktionsforskningsstudie med en kvalitativ ansats och det sociokulturella perspektivet som

utblickspost. Aktionsprocessen bestod av en förberedande intervju med en erfaren

improvisationsteaterlärare, och därefter två aktioner där musikhögskolestudenter deltagit

i improvisationsteaterträning, och därefter medverkat i en fokusgruppintervju.

Målet var att ta reda på vilka kvalitéer musikhögskolestudenter identifierar ur

teaterimprovisation och på vilket sätt de upplever sig influeras och berikas av dessa

kvalitéer. Resultaten pekar på att deltagarna upplever improvisationsteaterträning som en

bra metod för att utveckla sin koppling mellan musikimprovisation och lek. Förmågan att

leka poängteras som en tillgång vid improvisationsutövande. De inspirerades att öva mer

tillsammans och att använda kroppen mer i sin musikaliska kommunikation. Resultaten

visar också att de upplever att improvisationsteaterträningen kan hjälpa dem utveckla sitt

personliga uttryck samt utveckla tillvägagångssätt att improvisera och komponera med

hjälp av att fokusera på förmågan att associera och bejaka impulser och idéer. Uppsatsens

diskussionsdel tar upp aspekter av ovan nämnda resultat i ljuset av tidigare forskning

inom improvisation och undervisning med sociokulturell teori som filosofiskt och

pedagogiskt ramverk.

The aim of this study is to add knowledge to the teaching field including musical

improvisation by examining what improvisational theatre training can offer a musician

who wants to develop skills in improvisation. The study was conducted with a qualitative

action research approach based on a sociocultural perspective. The action process

consisted of a preparatory interview with an experienced improvisational theatre teacher

followed by two group actions, in which participants consisting of music college students

exerted improvisational theatre training, and then participated in a focus group interview.

The goal was to find out what kind of qualities these music college students identify in

improvisational theatre and in what way they feel influenced and enriched by these

qualities. The results indicate that participants recognize improvisational theatre training

as a good method for developing their connection between musical improvisation and

playfulness. Playfulness is pointed out as an asset when improvising. They were inspired

to practice more together and to use the body more in their musical communication.

Results also show that these students felt improvisational theatre training could help them

develop their personal expression and also help them develop techniques for improvising

and composing music by focusing on their ability to associate as well as affirming

impulses and ideas that come to mind to a greater extent. The results are discussed in the

light of previous research regarding improvisation and teaching with sociocultural theory

as a philosophical and pedagogical framework.