I denna studie utförs en analys av Maurice Ravels pianoverk Le Tombeau de Couperin. Det som har undersökts är verkets sista sats Toccata, och dess tekniska och musikaliska svårigheter. En viktig aspekt som analysen delvis fokuserar på är tempo och huruvida det påverkar det musikaliska uttrycket.

I analysen har jag valt att jämföra de två pianisterna Vlado Perlemuter och Jean-Phillip Collards olika tolkningar av toccatan, för att komma närmare en slutsats huruvida hur mycket de musikaliska uttrycken har att göra med olika tempi.

I analysen framkommer det att mina musikaliska ideal ligger närmare Collards tolkning då han med sitt snabba tempo och sin rena spelstil bättre får fram styckets karaktär.