Denna studie omfattar en närmare analys av den första satsen ur Edvard Griegs stora sonat skriven för cello och piano 1882–83. Analysens fokus ligger på kompositörens noggranna anvisningar och huruvida användandet av dessa påverkar resultatet i praktiken. För att få en tydlig bild av skillnaden bearbetas också en skildring av två olika cellisters tolkning och användande av Griegs egna anvisningar i denna text. 

Efter att ha gjort denna analys och jämförelse lyckades jag komma närmare min egen uppfattning om hur viktigt eller oviktigt det är att följa kompositörens anvisningar. För att undvika att bli partisk valde jag två fantastiska cellister vars spel och musicerande jag sympatiserar med i lika hög grad: Mstislav Rostropovich och Truls Mørk. Jämförelsen mellan de två inspelningarna visar att Rostropovich i det här fallet var den som följde Griegs anvisningar minst och Mørk mest. Min uppfattning om Rostropovichs inspelning var att han spelade med en större musikalisk övertygelse och personlighet än Mørk, och därför sympatiserade jag mer med Rostropovichs tolkning. Känslan jag fick av att lyssna på Rostropovich som inte följde notbilden lika noggrant som Mørk blev mycket starkare för mig eftersom jag i princip alltid uppskattar musiker som prioriterar att spela från hjärtat mer än att spela precis som det står och korrekt. 

Jag hoppas och tror att denna kunskap kommer hjälpa mig att få fram min bästa tolkning och på så sätt vara användbar för mig i mina framtida studier.