Den franske 1900-talskompositören Olivier Messiaen komponerade L’Ascension – fyra symfoniska meditationer för orkester 1933, men skrev något år senare om verket för orgel. I denna skriftliga reflektion diskuteras hur man, som interpret och organist, kan förhålla sig till den noterade bilden och därmed uppnå en mer genomarbetad instuderingsprocess och en ökad förståelse. Till grund för reflektionen ligger instudering av verket, samt studier av partitur, litteratur och cd-skivor. Ur analysen framgår bl a att framför allt modus 2 och 3 använts, samt att flera skillnader förekommer mellan de två olika versionerna av verket. Studien går igenom några av Messiaens olika kompositionstekniker och orgelversionen sätts i relation till orkesterversionen. I viss mån behandlas även olika möjligheter att tolka den symbolik som kan utläsas ur notbilden. L'Ascension är, liksom många andra av Messiaens kompositioner, starkt kopplat till hans kristna tro. Det 85-åriga verket ingår i en lång fransk tradition, men är samtidigt i högsta grad modernt.