Föreliggande uppsats handlar om varför det finns betydligt färre kvinnor än män som spelar

trummor. I en intervjustudie har jag försökt att få svar på vad som driver fyra professionella

kvinnliga trumslagare till att fortsätta musicera. Vad har drivit dem och vad anser de vara

väsentligt för att fler tjejer ska satsa på att spela trummor? Respondenternas svar på vad som

har drivit dem och vad de anser vara väsentligt för att fler tjejer ska börja spela har blivit i

stort sätt detsamma. I resultatdelen har jag presenterat det jag har fått fram och delat in

resultatet i olika teman som varit särskilt framstående.

Förebilder är ett av dem teman som framkommer i resultatdelen. Förebilder har varit varit

viktigt både för respondenternas egna driv till att fortsätta och som en möjlig orsak till den

skeva fördelningen mellan kvinnor och män bakom trummorna. Informanterna har talat om

hur ett inre driv är helt avgörande för om du ska kunna ta ditt musicerande vidare. De har

också talat om hur de upplever att det fortfarande finns en manlig norm och en betydande del

av intervjuerna har handlat om vad som behövs för att förändra normen.

Den här uppsatsen kan möjligen bidra med en knuff i rätt riktning till att såväl tjejer som

killar upplever att trumsetet är ett instrument som är tillgängligt för dem.