I det här arbetet spelar jag och analyserar sonat nr 6 i c-moll för violin och basso continuo ur Mysteriesonaterna av Heinrich Ignaz Franz von Biber (1644-1704). Det är ett verk som är spännande på flera sätt. Verket utgår från den katolska böneserien Rosenkransen som beskriver olika händelser, så kallade mysterier, i Jesu och Jungfru Marias liv. Varje sonat beskriver ett mysterium som till exempel bebådelsen eller Jesu död på korset. Detta ger oss fler ledtrådar än vanligt om hur Biber såg på musiken, det närmar sig ju programusik. En annan sak som gör Mysteriesonaterna extra intressanta är användningen av scordatura, omstämd violin. Den första sonaten och den avslutande Passacaglian är komponerade för normalstämd violin, medan var och en av de resterande fjorton sonaterna är komponerade för en unik scordatura. Detta ger violinisten nya musikaliska möjligheter och även nya tekniska utmaningar. Jag fokuserar framförallt på vilka konsekvenser användningen av scordatura får vad det gäller intonation. Jag beskriver vad som händer när jag spelar sonaten i tre olika tempereringar. Med en temperering utvecklad av cembalisten Gabriella Sjögren speciellt för denna scordatura löser vi många av svårigheterna vad det gäller intonation.