Syftet med denna forskningsstudie är att undersöka hur fenomenet gehör kan uppfattas och förstås på olika sätt, vilket i sig ligger till grund för hur gehör och harmonik kan läras ut. Studien genomförs med en fenomenografisk ansats med tre stycken kvalitativa intervjuer med gehörslärare från olika bakgrunder, arbetserfarenheter och utbildningar för att jämföra och kartlägga deras undervisning. Tidigare forskning visar att begreppet gehör kan vara mångtydigt. Begreppet beskrivs som förmågan att höra, minnas och gestalta olika musikaliska strukturer men också som förmågan att kunna musicera frasmässigt korrekt eller som en ren underkategori till det bredare begreppet musikalitet. Resultatet visar att gehör kan uppfattas från såväl ett praktiskt som ett abstrakt synsätt och att undervisningssättet i vissa avseenden påverkas av uppfattningen av begreppets betydelse. Informanterna anser att musikteori och gehör är nära sammankopplat och att det mest effektiva sättet att förstå harmonik är genom att spela ett ackordinstrument, men även andra typer av metoder för att arbeta med gehöret presenteras och dessa kan fungera som ett utmärkt komplement till spelandet. Denna uppsats förmedlar en insikt i dagens gehörsundervisning och ger förslag på undervisningsmetoder till framtida gehörslärare med fokus på harmonik.