Denna studie syftar till att undersöka instrumentallärares syn på individualisering för elever i gruppundervisningssituationer i de fall gruppen kan betraktas som heterogen i ett eller flera avseenden. Samtidigt undersöks även för- och nackdelar med både gruppundervisning och individuell undervisning. Som metod används kvalitativa semistrukturerade intervjuer med två verksamma instrumentallärare och observationer av två grupplektioner med dessa lärare.

Empirin från denna studie har jämförts med tidigare studier inom ämnet. Den tidigare forskning som granskats har delats in i tre delar – gruppundervisning som undervisningsform, individualisering i gruppundervisning samt kreativitet och dess roll inom musikundervisning.

Resultatet från studien visar att instrumentallärare använder sig av flera pedagogiska strategier för att främja individualisering och kreativa uttryck i heterogena elevgrupper. Exempel på strategier som framkom innefattar vikten av lärarens förmåga till flexibilitet och individanpassning, fasta ramar som verktyg för att möjliggöra elevers kreativa uttryck och betydelsen av sociala upplevelser för att stärka den sociala sammanhållningen i en grupp. Utfallet pekar även på flera för- och nackdelar med såväl gruppundervisning som individuell undervisning. Informanterna menar dock att det skulle vara önskvärt att ge både individuell och gruppundervisning till alla elever. Studien visar att möjlighet till kreativa uttryck spelar en avgörande roll för att främja elevers musikaliska och sociala utveckling.