Improvisation är ett ämne som teoretiserats och dissikerats inom jazzpedagogiken. Undervisningen utgår ofta från att lära sig rätt skalor och arpeggion över rätt ackord medan forskare och framstående jazzmusiker framhäver plankning och transkription som viktigt för att lära sig improvisera. Syftet med detta arbete var att undersöka hur plankning och transkription kan utveckla improvisationsförmågor. Metoden för detta arbete var att spela in mig själv när jag improviserar, planka fyra jazzsolon och sedan spela in mig själv igen för att analysera eventuella skillnader i mitt spel utifrån det jag plankat. Studien tyder på att plankning och transkription utvecklar improvisationsförmågor avseende fundamentala stildrag inom jazz såsom timing och frasering. I detta arbete har jag kommit fram till att plankning och transkribering är effektiva medel för att utveckla ett jazzspråk, men de bör kombineras med vedertagna metoder såsom Chord Scale Approach (CSA).