Detta arbete grundar sig i ett sökande efter en känsla av frihet och ett personligt uttryck i mitt spel. För att undersöka detta har jag använt mig av två satser ur Bach femte svit för solocello i c-moll, courante och sarabande. Jag har träffat två musiker och en dansare och pratat om deras förhållande till Bach men också om deras relation till musik i allmänhet. Genom inspiration och reflektion efter dessa samtal har jag utformat några övningar som ska hjälpa mig i sökandet efter frihet i spelet. Resultatet av dessa övningar har gett mig en mer naturlig och organisk tolkning av musiken. Jag känner också en större glädje och ett annat lugn när jag spelar. Jag hoppas att detta arbete kan hjälpa andra i sökandet efter en frihet i musiken. Frihet och uttryck är två abstrakta begrepp som är svåra att ta på och framförallt att öva på. I denna uppsats försöker jag konkretisera hur man kan uppnå den känslan med hjälp av några olika tillvägagångssätt.