Efter en utbytestermin till Sydafrika blev jag intresserad av hur en metod inom rytmik fungerar i ämnet musikteori. Rytmikens sätt att utgå från kroppen för lära sig är en konstrast mot hur undervisning i gehörs- och musiklära kan se ut där musik behandlas som ett kunskapsämne. Med utgångspunkt från begrepp ur teorin design för lärande har två lektioner i musikteori med rytmik- metod och dess resurser undersökts. I momentet melodianalys ska eleverna visa tonhöjdens riktning med en träpinne eller en boll. Syftet är att undersöka hur en design för lärande med en metod inom rytmik används för melodianalys. Forskningsfrågorna handlar om hur resurserna, träpinnen och bollen, fungerar som teckenskapare. Den andra frågan är hur de tecken två utvalda elever skapar med träpinnen ser ut. Metoden är kvalitativ och består av videodokumentation, multimodal transkription och analys av elevernas tecken på lärande. Resultatet visar att den grupp elever som använder träpinnen visar tonhöjdens rikting mer korrekt än gruppen elever som använder bollen. Bollens tecken för tonhöjdens rikting är lättare för elevera att läsa av och därmed följa. Bollen är dock svårare att hantera och inte tillgänglig för alla elever. De två utvalda elevera visar tecken på lärande genom att följa hur andra elever och lärare gör eller genom att kommunicera multimodalt med andra elever i grupp. Resultatet ställs mot tidigare forskning, jag ger egna förslag på ändringar och resursernas kroppsliga metaforer diskuteras.