Denna uppsats undersöker normer kring kön, ledarskap och musik som de gestaltas i dirigentyrket. Bakgrunden är kvinnors låga representation på dirigentposter i Sverige och vikten av ett perspektivskifte där normen synas istället för det avvikande. Detta innebär att kopplingar mellan dirigering och maskulinitet studeras som förklaring till mäns överrepresentation. Syftet är därför att genom observation dekonstruera dirigenten utifrån teorier om maskulinitet och symbolisk interaktion. Maskulinitetsteorier har delats upp i fyra teman; kropp, rationalitet, språkbruk och homosocialitet. Studien visade olika exempel på hur dessa faktorer spelade in i skapandet av maskulinitet och dominans hos dirigenterna. Studien visade också hur begrepp från symbolisk interaktionism kan användas för att förstå hur interaktionen mellan dirigent och ensemble är könsmärkt. Avslutningsvis diskuteras även vilka konstnärliga och musikpedagogiska konsekvenser som resultatet medför och hur det som utgångspunkt för ett normkritiskt perspektiv kan öppna för ett friare konstnärskap. Det kan potentiellt både utveckla dirigeringsundervisningen på högskola och folkhögskola men också hur dirigenten konstrueras till exempel i media eller i musikundervisningen på grundskola och gymnasium.