Syftet med detta arbete är att undersöka vilka skillnader i mitt eget improviserade musicerande på kontrabas som går att urskilja efter en tids strukturerad övning. Ur detta syfte utvecklades naturligt följdfrågan vilken metod som skulle användas. Följaktligen utforskar denna uppsats även min metod för övning. För att undersöka detta gjordes en introspektiv studie på min egen övning med hjälp av loggbok och videodokumentation samt en analys av mitt eget spel där jag jämförde skillnader i mitt spel innan- och efter en övningsperiod. I studien har jag analyserat mitt spel på två musikstycken. En inspelning på varje stycke före- och efter övningsperioden gjordes för att identifiera skillnader. Jag har även tagit hjälp av en lärare i improvisation för analys. Resultat visar att 32 övningspass som sträckte sig mellan en och två timmar gav en tydlig utveckling i mitt spel utifrån följande kriterier; sound, intonation, tajming, upplevd frihet i improvisation, upplevd förmåga att lyssna in och kommunicera med medmusiker samt tematik. Min metod för övning ändrades under undersökningens gång för att passa kriterierna. Från början användes en mer strikt modell och senare i undersökningen användes en friare modell för övning.