I det här arbetet utforskar jag vilka konstnärliga beslut jag tar som producent och varför. Jag har skrivit mycket musik i mitt liv och är bekant med vilka beslut jag behöver ta i låtskrivarprocessen men som producent har jag, än så länge, inte lika stor erfarenhet. Jag har därför analyserat min egen kreativa process som producent av mitt soloalbum. Frågor jag har tagit upp är instrumentering, arrangering, psykiska och fysiska aspekter av musikproduktion och personlig utveckling. Det som blev tydligt i det här arbetet är att gränsen mellan vilka beslut som tas som låtskrivare, musiker och producent är inte lika tydliga som jag tidigare trott. Hur jag väljer att lägga en sångmelodi påverkar soundet så pass mycket att andra musikaliska element berörs och behöver anpassas efter det beslutet. Gitarrarrangemanget, som jag oftast skriver under tiden låten skapas, påverkar hur mycket plats som finns kvar till resterande pålägg osv.

En lärdom jag har tagit av detta arbete är vikten av att våga ställa de rätta frågorna när produktionen inte känns bra. Istället för att försöka rädda en låt eller produktion med fler pålägg är ofta problemet att låten inte är tillräckligt bra eller att jag inte har haft en tillräckligt tydlig vision om hur produktionen ska låta. Då är det mycket effektivare att angripa kärnproblemet än att försöka rädda låten med många pålägg. Jag har även observerat när och varför jag har hamnat i ett kreativt gynnsamt och behagligt tillstånd, som ofta kallas för flow. När jag har fokuserat på prestation och fastnar vid för små detaljer blir det tydligt att flow inte kan infinna sig, men när jag däremot har en tydlig vision om vart jag vill med en produktion eller låt och känner att jag vet hur jag ska ta mig dit, hamnar jag lätt i flow. Jag har fokuserat mest på mitt eget förhållningssätt till musikproduktion men har även lyft in andras erfarenheter i ämnet, t.ex. producenterna Pharrell Williams och Rick Rubin.