Under 2018–20 har jag under min masterutbildning i komposition inkluderat mina egna erfarenheter av synestesi och associerad synestesi i komponerandet och här även försökt att beskriva mina metoder för detta. Jag har försökt överföra upplevelser av text, färg, form och rörelse till musik. Detta är delvis inspirerat av pedagogen Gertrud Grunows arbete på Bauhaus för 100 år sedan men även av mina tidigare arbeten med kollage, grafiska partitur och dans. De ensembler jag skrivit för har varit mycket varierade idiomatiskt och storleksmässigt. För mig som komponist, sångare och improvisatör, men också pedagog är de synestetiska (associativa eller konkreta) metoderna en för mig oändlig källa till inspiration och ett praktiskt sätt att närma sig det kreativa arbetet. Min roll som utövande improvisationsmusiker är också en del av det, då improvisationen aktiverar så många delar av sinnet. Visuell, auditiv, kinestetisk och taktil inlärning påverkar hur vi förnimmer världen. Om du förstår individens unika perception får du större medkänsla och dessutom ett mindre prestationsladdat förhållande till ditt eget skapande. Det bild- eller textmaterial jag skapar hjälper mej att minnas mina grundidéer. Syftet med att vandra mellan olika medium, idiom och förnimmelser är att hitta ett sätt att komma kreativiteten nära – i smyg.

During the years 2018–20 I have included my own experiences of synesthesia and associated synesthesia in my composition processes, and in this essay I am describing the methods I have been using. I have tried to transform experiences of words, color, texture, form, and movement to music. This is, to some extent, inspired by the work of the pedagogue Gertrud Grunow at the Bauhaus art school in Germany 100 years ago, but also by my own earlier works with collages, graphic scores and dance. The ensembles I have been writing for have been varied idiomatically and in size. To me, as a composer, singer and improviser, but also as a pedagogue, synesthetic methods (both associative or concrete) are an endless source of inspiration and a practical way to approach the creative work. My role as a performing, improvising musician also takes a part of it since the improvisation activates so many different sections of the sensory system. Our different ways of learning, through the visual, audiative, kinesthetic and tactile, affect how we perceive the world. If you can learn to recognize different modes of individual perception, you will get a greater respect for your fellow humans, and also diminish the performance anxiety you might have in relation to the creativity. The texts and visual material I create in my processes help me to remember the original sources of inspiration. The purpose of wandering in between different media, idioms and sensations is to find practical ways to stealthily approach creativity.