J.S. Bachs Chaconne är den sista satsen från Partita nr. 2 i d-moll för Soloviolin och är med sina 257 takter längre än svitens alla andra satser tillsammans. Den är idag betraktad som ett av de mest tekniskt och musikaliskt utmanande stycken som någonsin har skrivits för violin, och innehåller samtliga för tiden kända aspekter av violinteknik. Föreliggande studie behandlar först en musikteoretisk analys av Chaconne, följt av en kartläggning av styckets underliggande koraler och avslutningsvis en undersökning av anknytningen till Bachs hustru Maria Barbara Bachs plötsliga frånfälle. Studiens resultat påvisar att det inte bara förekommer totalt elva av Bachs egna koraler inkorporerade i stycket, utan även en numerologisk och musikvetenskaplig anknytning till M.B. Bach. Dessa upptäckter åskådliggör att närmare analys berikar framförarens interpretation av Chaconne i synnerhet, och övrig musik i allmänhet.