Denna text kommer att kretsa kring min komposition Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman, det filosofiska begreppet dekonstruktion och de tankar som uppstod när jag fördjupade min kunskap om detta filosofiska tankegods, vilket resulterade i en mängd idéer och ledde i sin tur fram till kompositionen Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman.

Som inledning till denna text kommer jag börja med att göra en kort presentation av min tolkning av begreppet dekonstruktion med utgångspunkt i texten Den okända texten av Anders Olsson. I efterföljande kapitel kommer jag att presentera min dekonstruktiva läsning av konsertformen där jag talar om de tecken jag anser ryms i det begreppet. Denna läsning ligger sedan som grund till min fortsatta diskussion om främst min egen musik och hur jag applicerat den i Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman.

Syftet med denna text är att ge exempel på hur mitt dekonstruktiva förhållningssätt kan öppna upp nya vägar inom komposition genom att lyfta blicken från enbart det ljudande resultatet och även ta i beaktande det performativa skeendet i rummet – detta för att förhoppningsvis få en tilltänkt publik att tvingas aktivera deras lyssnade och perception genom både inbjudande och subversiva gester och tekniker.