Detta arbete behandlar kompositören Paul Hindemith och reflekterar över hans unika tonspråk. Stycket som analyserats i denna studie för att lära känna hans utmärkande stildrag är hans Sonat för horn och piano som han komponerade 1939. Syftet med uppsatsen är att bekanta sig med hans tonspråk med hjälp av att analysera de två första satserna i sonaten, gå igenom hans musikteoretiska principer, verktyg och metoder samt att skapa en klar uppfattning om vem Paul Hindemith var som person. Biografin är uppdelad i två kapitel för att skilja på vem han var som kompositör och vem han var som människa och musiker för att lättare kunna redogöra varför han valde att komponera som han gjorde. Informationen om hans liv är hämtad från den biografi man sammanställt via en stiftelse som skapats efter hans hustrus bortgång. Det är även kompletterat med andra källor för att kunna ge en klarare bild på de stilar han arbetade med. Kompositören skrev en musikteoribok The Craft of Musical Composition (1937) som han både hade som grund för sitt eget komponerande samt i utbildningssyfte vid sina professorstjänster. Några av dessa teorier och verktyg presenteras i uppsatsen och de appliceras även i en analys av hans hornsonat. Slutsatsen reflekterar över hur man kan påverkas av att läsa på om människan bakom musiken samt kompositörens teorier och att i den processen ändra åsikt om samt uppskatta ett speciellt tonspråk.