I detta arbete undersöktes hur den musikaliska formen i Sjostakovitjs första cellokonsert relaterar till formaspekter hos hans övriga solokonserter, detta mot bakgrund av traditionella historiska formprinciper som till exempel ritornell-, rondo- och sonatform. Med utgångspunkt endast i notmaterialet gjordes formanalyser av samtliga konserter, varefter dessa jämfördes och likheter och skillnader mellan den första cellokonserten å ena sidan, och övriga konserter å andra sidan, sammanställdes. På så sätt definierades i detalj verkets formmässiga ”profil”, och då detta gjordes i kontexten av mycket närbesläktad musik (i samma genre av samma kompositör), uppnåddes en nyanserad förståelse för cellokonsertens uppbyggnad och dess unika karaktärsdrag. Detta kan till åhöraren ge en konkret angreppspunkt för att ta till sig verket, till interpreten en överblick och kanske ett kreativt uppslag, och till kompositören en lärorik inblick i sin 1900-talskollegas ”modus operandi”.