Syftet med denna studie är att observera hur ensemblelärare i gymnasieskolan använder tecken som verktyg för formativ bedömning. Med tecken menas här all form av kommunikation, exempelvis sång, spel, tal, rörelser, noter och ljudinspelningar. Formativ bedömning handlar om att hjälpa elever i sitt lärande, bland annat genom att skapa målsättningar, gärna tillsammans med eleverna, och sedan hjälpa dem att nå målen via metoder som återkoppling, kamratbedömning och självbedömning. Detta i aktiviteter där befintlig kunskap och utvecklingsmöjligheter synliggörs. Tidigare forskning som tas upp i bakgrunden menar på att musiklärare ständigt inkorporerar formativ bedömning i sin reguljära undervisning, ofta utan att ens reflektera över det själva, och mycket av kunskapsutbytet sker outtalat. 

En observationsstudie med kompletterande intervju gjordes på tre olika gymnasieskolor för att undersöka användningen av formativ bedömning, och resultatet i studien går i linje med att formativ bedömning ständigt sker i processen genom att exemplifiera hur musiklärare varierar och kombinerar tecken som verktyg för bedömning i ensembleundervisning. Resultatet visar att gymnasielärare instruerar elever genom att sjunga sång- och spelstämmor, samtidigt som de visar de musikaliska dimensionerna tonhöjd, rytm och dynamik genom att komplettera med rörelser med händer, fötter, huvud samt ansiktsuttryck. Detta ger ett fördjupat intryck och lärande, då den musikaliska helhetsbilden konfirmeras av eleven som i sin tur svarar med en egen kombination av spel, sång, tal, gestik och mimik. Dessa teckenkombinationer möjliggör för läraren att uppfatta ett bredare spektrum av kunskap hos eleven, till exempel hur elevens spelstämma förhåller sig till helheten. 

Förutom ensemblespel som musikalisk process förekom i studien även en lektion där elever fick kommentera kring sitt ensembleuppspel. Här återkopplade ensemblegrupper på sin egen, sin grupps och lärares prestationer i undervisning och uppspel. Genom detta utvecklades elevers kunskap om musikalisk helhet och gav dem chans att skapa nya målsättningar.