Detta arbete undersöker hur sångpedagoger och sångare kan arbeta för att förändra en inställning som kan skapa stress och press i övningsrummet. Inspirationen var min egen upplevelse av en skillnad mellan min prestation på scenen jämfört med i övningsrummet. Rösten är ett personligt instrument, sångprestationen kan kopplas ihop med egenvärdet och påverka självkänslan på ett negativt sätt. Sångare behöver en god relation till sitt instrument och sångövningen bör vara koncentrerad med en inre förståelse för syftet med övningar. Genom kvalitativa intervjuer med två erfarna pedagoger eftersöktes verktyg som kan användas för att förbättra inställningen i övningsrummet. Resultatet visade bland annat att för högt ställda krav på prestationen i övningsrummet kan bidra till en negativ syn på instrumentet och självbilden. En tydlig plan behövs för vad som ska göras i övningsrummet, den kritiska analysen får inte ha övertaget. Sångare som pressar sig själv till perfektion i övningsrummet drabbas oftast negativt. I diskussionen kopplas resultat och bakgrund ihop med utgångspunkt i forskningsfrågorna om pedagogernas erfarenhet om sin övning, synen på rollen som vägledare och hur pedagoger kan jobba för att hjälpa sina elever till en sund övning.