Carl Nielsens blåskvintett är ett välkänt stycke bland träblåsmusiker, och omtyckt av än fler. Kompositören Carl Nielsen anses idag vara Danmarks nationaltonsättare och ända sedan år 1922, då verket skrevs, har det haft en naturlig plats i repertoaren för blåskvintetter. Syftet med det här arbetet har varit att dels analysera på vilket sätt Nielsen komponerat stycket ur ett harmoniskt och stilistiskt perspektiv, dels undersöka hur han med hjälp av musiken målar upp en bild av det danska landskapet. Vidare analyseras i arbetet också vilka inspirationskällor Nielsen hade och hur dessa påverkade komponerandet av verket. Metoderna som använts i arbetet har varit att analysera styckets form, ackord och harmonik, att analysera motiv och teman, att läsa kurslitteratur skriven av Carl Nielsen, och till sist att spela stycket. I resultatet fastställs det att stycket är skrivet i en blandning av neoklassicism och modernism. Dess form är tydligt neoklassicistiskt, medan harmoniken har drag av modernism. Det visas även i analysen hur musikens melodier och motiv kan kopplas till symbolism, och därmed gestalta och beskriva den danska naturen. Förutom naturen, var en stor inspirationskälla till Nielsen Mozart, vilket bland annat går att se i den väl genomtänkta polyfonin. Sammanfattningsvis har det här arbetet strävat efter att undersöka vad Nielsen ville förmedla genom sin musik, genom att utforma ett exempel på hur man kan tolka en notbild.