Så långt jag kan minnas har jag alltid funnit gränsdragningen mellan ”musik” och ”ljud” väldigt fascinerande. Som verksam filmkompositör kan frågan också komma att bli väldigt konkret, eftersom filmarbete traditionellt sett involverar en ljudavdelning och en musikavdelning som separat arbetar inom varsitt område. Fiktionsfilmers musik och ljud kan delas upp i två grundläggande komponenter inom dessa områden: det diegetiska (det som förekommer inom filmens konstruerade värld, dvs allt det som karaktärerna inom filmen kan höra) och det icke- diegetiska (det som ligger utanför filmens konstruerade värld, med andra ord där majoriteten av filmmusiken traditionellt befinner sig). Skiljelinjerna mellan musik och ljudläggning samt mellan diegetiskt och icke-diegetiskt kan ibland vara väldigt tydliga, men som filmkompositör har jag mer och mer kommit att fascineras av tillfällen när de flyter ihop, och framförallt: hur jag i min roll kan påverka detta. Att sudda ut gränserna mellan dessa skiljelinjer, genom att bearbeta och överföra ljud ifrån det diegetiska in i det icke-diegetiskt musikaliska, är något jag finner tekniskt, narrativt och filosofiskt intressant. Hur ljud, musik, diegetiskt och icke- diegetiskt kan samspela för att skapa en unik ljudpalett för den specifika filmen, och även vara en bidragande faktor i ljudbildens narrativa funktion, är något jag ämnar undersöka.