I det här arbetet undersöks hur svensk identitet och svenskhet porträtteras i svenska sånger och sångtexter mellan åren 1822 och 2020. De sånger som har analyserats och jämförts i studien är Värmlandsvisan; Du gamla, du fria; Land, du välsignade; Sverige; Suedi och Silvana Imams version av Stad i ljus. Utifrån kategorierna Medborgarskap, Det sociala kontraktet, Etnisk nationalism och Medborgerlig nationalism har bilden av hur svensk identitet och svenskhet porträtteras i svenska sånger analyserats och jämförts. Genom en kvalitativ ansats har jag funnit att porträttet svensk identitet och svenskhet är både föränderlig och oföränderlig över tid. Utifrån de fyra ursprungliga kategorierna har jag kunnat identifiera tre centrala teman att diskutera vidare: Bilden av Sverige som geografisk plats, Det kollektiva minnet och Det sociala kontraktet. Den tydligaste föränderligheten som har identifierats är utrymmet som platsen eller rummet får i de olika sångerna. I de äldre sångerna så har den svenska naturen en mer eller mindre central roll i porträtteringen av svensken. I de nyare sångerna är beskrivningar platsen eller rummet närvarande men spelar mindre roll för porträttet av människan. I stället verkar det som att bilder som anspelar på en sorts kollektivt minne har intagit en viktigare position för att placera sången och sångjaget i en svensk kontext. Vi känner inte längre svensken genom den kringliggande naturen utan snarare utifrån vad hon genom generationer har genomlevt. Slutligen visar resultatet på en föränderlighet i hur det sociala kontraktet tar sig uttryck. I de äldre sångerna framstår det som något intakt och självklart. I de nya sångerna framkommer en tydlig kritik som tyder på missnöje men även en tro på förändring.