Kulning var länge en okänd röstteknik utanför fäbodmiljön och när Alan Lomax 1976 skapade sin världsomspännande matris över världens alla sångtekniker, Cantometrics, fanns inte kulning med bland de specifika vokaltekniker som beskrevs där.

Kulning, som kan innehålla allt ifrån varierade rop till svindlande melodiska slingor, lever idag som improvisatoriskt musikaliskt uttryck och vokalteknik utanför fäbodens ursprungliga kontext. Och vid en enkel slagning på Google får man över 200.000 träffar.

Hur kommer det sig att denna specifika vokalteknik och musikaliska uttryck lever och frodas idag? Har kulning rent av blivit en folkrörelse? Hur ser framtiden ut för detta fascinerade vokala uttryck?

Tre generationer möts för att spana kring kulningens potential i framtiden. Kulningens olika uttryck kommer att ljuda mellan det att Susanne Rosenberg, sångerska och professor i folksång med forskning kring kulning i bagaget spanar tillsammans med Ulrika Bodén, folksångerska från bland annat Ranarim och som nyligen releasat en CD med kulning: ”Te bergena blå” och Sara Parkman, spelman och artist som häromåret turnerade med föreställningen Fäbodland där fäbodmiljön och kulning sattes i nya perspektiv.