Denna uppsats ämnade att undersöka hur gymnasieelever beskriver kombinationen av enskild och gemensam instrumentalundervisning i deras huvudinstrument samt hur de motiveras i de olika lektionsformerna. I bakgrunden presenteras tidigare forskning som anknyter till instrumentalundervisning och dess former. Utifrån uppsatsens teoretiska ramverk och genomförandet av tre fokusgruppintervjuer med gymnasieelever framgick det att elevernas syn på kombinationen varierade beroende på om de hade samma eller olika lärare i de olika lektionsformerna. Det fanns också variationer i beskrivningarna mellan trumeleverna och gitarreleverna då instrumentspecifika faktorer påverkade genomförandet av lektionerna. Eleverna beskriver även skillnader i motivationen mellan de olika undervisningsformaten. Utifrån litteraturen och det teoretiska ramverket kopplat med empirin visar resultatet elevernas syn på hur kombinationen speglar hur de anser skolan strukturerat dekontexualiseradet av musikyrket. Kombination ger även eleverna möjligheter att bli varandras handledare i den praxisgemenskap de ingår i, vilket skapar tillfällen för scaffolding, det vill säga stöttning, och appropriering mellan eleverna. Skillnaderna i motivationen för de olika undervisningsformerna varierade på grund av aspekter såsom prestation, anonymitet och lust.