I denna studie undersöker jag hur rytmläsning och rytmnotation gestaltar sig för instrumentlärare. För att nå studiens syfte gjordes kvalitativa intervjuer med lärare i olika instrument: två pianolärare, två gitarrlärare, en blåsinstrumentlärare och en slagverkslärare. Resultatet visar att instrumentlärarna använder kroppen, rösten och rytmkort som hjälpmedel för att träna på rytmläsning med nybörjarelever. När det handlar om elever på en mer avancerad nivå utrycker lärarna att rytmerna lärs ut på gehör. Nedskrivning av rytm var inte något som lärarna lade stor vikt på i. I diskussionen analyseras resultatet ur ett sociokulturellt perspektiv där informanternas svar och val av metoder diskuteras i förhållande till ålder, instrument och sammanhang de undervisar i.