Syftet med denna uppsats är att bidra med mer kunskap om hur gymnasieelever uppfattar relationen mellan kreativa processer och inre motivation i ensemblespel. I studien användes en kvalitativ metod, bestående av två observationer och en fokusgruppintervju med en ensemble i årskurs tre på ett estetiskt gymnasium. Det kompletterades med att utforska befintlig litteratur inom kreativa processer, begreppet flow, improvisation, motivation samt Vygotskijs teori om proximal utvecklingszon och ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Arbetssättet blev en pendling mellan empirin och mina teorier samt tidigare forskning. Resultaten visade att kreativa processer i undervisning, socialt samspel och uppgifter som ligger inom Vygotskijs proximala utvecklingszons-teori kan leda till ökad meningsfullhet och motivation hos eleverna. Detta antyder att det finns anledning att se över hur kreativa processer används i dagens undervisning och om de borde användas i större utsträckning.