Under 1900-talet skedde ett stort upplivande av det svenska körlivet, till stor del som en följd av kördirigenten Eric Ericsons inflytande. Studien innefattar en analys av hur körlivet såg ut då och hur det påverkar den sångtekniska aspekten. Arbetet utgår ifrån en vilja att hitta en sångteknik som fungerar bra i de olika sammanhang en klassiskt skolad sångare verkar i. I undersökningen används metoden att intervjua två personer som själva är eller har varit verksamma som sångare i olika sammanhang och har stor erfarenhet av att använda sin röst på olika sätt. Ytterligare en metod som används för studien är att själv testa sin röst i de olika sammanhang den befinner sig i som klassiskt skolad sångare. Undersökningen resulterade i slutsatsen att det är hälsosamt för rösten att lära sig passa in i olika sammanhang men att olika förutsättningar gör att det är mer eller mindre utmanande. Detta innebär att det är givande att sjunga i kör och ensemble när man utvecklar en solistisk sångteknik förutsatt att man hittar rätt sammanhang där man får sjunga med sin naturliga röst och bibehåller en medvetenhet om sin sångteknik.