I detta examensarbete utforskades William Waltons Violakonsert utifrån olika aspekter. Syftet var att undersöka de formmässiga val som kompositören har gjort samt hur de påverkar balansen mellan orkester och soloviola. Undersökningen genomfördes metodiskt genom att studera och analysera verket, reflektera över hur olika speltekniska utmaningar löstes i samband med själva instuderingen, och dokumentera det logistiska arbetet rörande sammanställningen av en orkester och planeringen kring detta. Studiens resultat påvisar att kompositören har skrivit orkestreringen så att orkestern spelar svagt när sololinjen pågår och när soloviolan har paus spelar orkestern starkt. De tre olika satserna visade sig innebära utmaningar av skiljande karaktär. Violakonserten innehåller modernistiska stildrag som stora dissonanta intervallsprång, polyrytmik och polytonalitet samt tonartsbyten, lägesväxlingar och intonationsutmaningar. Första satsen, som ovanligt nog är långsam, är interpretationsmässigt den svåraste att spela. God framförhållning och goda marginaler visade sig vara viktiga aspekter för projektets realisering. Planeringen och genomförandet av projektet har lärt mig oerhört mycket, såväl konstnärligt som orkestersolist som praktiskt med organisering och framförande av en stor konsert. Jag är mycket nöjd över att ha lyckats genomföra projektet och uppskattar de många skickliga musikervänner som tog sig tid för att göra det här med mig.