Studiens syfte har varit att undersöka hur musiklärare inom kulturskolan upplever agens, det vill säga vilket handlingsutrymme de upplever sig ha i förhållande till de strukturer som påverkar deras arbetssituation. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa intervjuer med fyra lärare som arbetar på kommunala kulturskolor. Empirin har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys där ett antal diskurser har utkristalliserats. Dessa har använts för att visa hur individuell och kollektiv agens kommer till uttryck hos informanterna. Lärarna beskriver sig själva ur en eldsjälsdiskurs där de brinner för att bygga relationer och musicera med eleverna. De visar på en hög individuell agens i arbetet med eleverna, men deras agens sänks i förhållande till undermåliga arbetsvillkor som går att hänvisa till en liberal diskurs vilken påverkar lärarnas arbetstider, lokaler och deras administrativa arbete. Studien visar hur eldsjälsdiskursen stundtals faller över till att bli en martyrdiskurs då lärarna upplevs falla mellan stolarna, med ett martyrskap som enda utväg för att hantera en stundtals ohållbar arbetssituation. Den kollektiva agensen upplevs som låg då det gemensamma utvecklingsarbetet sällan har möjlighet att ta plats via formella eller informella möten hos personalen. Det beror delvis på den liberala diskursen men också på den så kallade status quo-diskursen som tar sig uttryck genom kollegor som har svårt för samarbete och låg initiativförmåga. Av studiens resultat går det att konstatera att kulturskolan har svårt att bemöta de marknadsprinciper som kommer ur den liberala diskursen och att det krävs en tydligare riktning i kulturskolans arbete för att förbättra lärarnas arbetssituation och främja det pedagogiska arbetet och det gemensamma utvecklingsarbetet.