Syftet med denna studie är att undersöka sångpedagogstudenters uppfattningar om arbetsmetoder gällande det sångtekniska momentet stöd. Även frågan om vad som karaktäriserar sångpedagogstudenternas definition av vad stödet är och upplevelser av möjliga hinder för att utföra stödarbetet berörs. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med fyra sångpedagogstuderande på högskolenivå. Studenterna som intervjuats studerar vid två olika musikhögskolor i Sverige. Analysen har gjorts genom en tematisk analys och har inspirerats av en hermeneutisk tolkningsansats. Resultatet visar att sångarna har en mängd varierande arbetsmetoder, bestående av praktiska övningar men de använder sig även av olika mentala övningar eller förhållningssätt som verktyg för att möjliggöra stödmuskulaturens arbete. Det framkom även att stödet ses som en förutsättning för sång, men att det varierar från olika genrer och röstkvaliteter hur mycket aktivitet i stödmuskulaturen som krävs. I diskussionen diskuteras bland annat att distinktionen mellan aktivitet och statisk spänning framkommer som viktig i stödarbetet, och frågan kring om olika genrer kräver olika mycket stödarbete tas upp. Även de mentala aspekterna som kom fram ur resultatet diskuteras, där en slutsats som dras är att sångare kan vinna på att ha ett holistiskt synsätt på stöd.