Syftet med denna studie är att intervjua tre aktörer inom musikläraryrket för att belysa eventuella olika uppfattningar rörande multisensoriskt lärande som verktyg vid undervisning av dyslektiker. Detta har utförts med avstamp i den fenomenografiska teorin. Från intervjuerna kunde fem beskrivningskategorier ta form däribland den yttre och inre bilden, nivåanpassning, uppfattning av multisensoriskt lärande, avkodning grafem till fonem (strategier) samt pulssvaghet. Dessa kategorier utgjorde grunden för analysarbetet som sedan kunde vägas mot tidigare forskning om bland annatmusikpedagogik, dyslexi, multisensoriskt lärande och specialpedagogisk anpassning.