Pianoundervisningen i kultur- och musikskolan formas i hög grad av pianolärarna. Syftet med föreliggande studie är att bidra med mer kunskap i skillnaden mellan två kultur- och musikskolsystem genom att jämföra pianolärarnas beskrivning av handställning och spelteknik i arbetet med nybörjarelever. Denna studie undersöker vilken undervisningsmetod som används i Sverige och Armenien avseende arbetet med nybörjarelever vad gäller handställning och speltekniska övningar. Semistrukturerade intervjuer, där informanterna fick diskutera kring ett antal frågeställningar angående sina metodiska val vid arbetet med nybörjarelever, analyserades kvalitativt. Resultatet visar att arbetet med handställning och speltekniska övningar med nybörjarelever är varierande. Arbetet med handställning och speltekniska övningar tycks vara utgångspunkt för pianolärarna i Armenien. Det vill säga att pianolärarna använder skalor och små etyder som speltekniska övningar. Pianolärarna i Sverige som deltog i studien prioriterade i stället andra moment, exempelvis elevens kreativitet och inflytande. Det visar sig att det finns skillnader i enskild pianoundervisning i dessa två länder utifrån intervjumaterialet som togs fram i studien. Detta gör att undervisningsmetoder är växlande från fall till fall. Det vill säga att informanterna har olika arbetsmetoder rörande handställning och speltekniska övningar. Däremot har de liknande metoder i arbetet med ergonomi. Pianolärarnas ambitioner verkar vara anslutna skolsystemets krav och målsättningar.