Johann Sebastian Bachs Chaconne är den sista satsen ur partita nr. 2 för soloviolin och anses som en av världens främsta kompositioner för violin. Inte enbart är själva musiken fängslande men tekniken kräver också mycket av solisten. Följande studie handlar om att undersöka uppkomsten kring verket, och genom detta uppnå en djupare interpretation inför ett framförande för publik. Detta genomfördes främst genom litteratur, internetkällor och notbilden. Genom notbilden har musiken analyserats på en musikteoretisk nivå samt en emotionell nivå grundad i psykologiska perspektiv. Följden av dessa analyser är en fördjupad uppskattning av musiken och intressanta insikter om musik och interpretation, både gällande Chaconne och övriga musikstycken.