Syftet med studien är att belysa vetskapen om att alla människor är olika och att övning bör anpassas utefter det. Prestationsångest har en stor påverkan på musiker och deras övning. Genom analyser av litteratur kunde egna problem och dåliga vanor uppmärksammas. Intervjuer med musiker och en läkare inspirerade sedan metoder att prövas för en eventuell förbättrad miljö i övningsrummet. Metoderna som undersöktes var kortare övningspass, medveten närvaro, mantran och fokusområden. Undersökningen gav positiva effekter på övningen och resulterade i insikten att förändring av en ångestladdad övningssituation inte är omöjlig. Genom att ifrågasätta gamla vanor, utmana ohjälpsamma tankar och aktivt införa små förändringar kan en förbättra sin situation. En bör vara  medveten om att övning är en lång process som bör anammas med ett nyfiket förhållningssätt, och även lämna dömande tankar åt sidan. Slutsatser drogs kring vikten av att bevisa för sig själv att om en uppskattar att spela musik, är det också fullt möjligt att uppskatta övning. Studien kan uppmana andra att våga ändra på vanor, och reagera på tankar om att en situation kan vara bättre.