Trots att Sverige och USA delar liknande åsikter om hur popmusik bör låta på inspelningar, observerar jag en märkbar skillnad i liveframträdanden. Min hypotes är att USA har en allmän "more-is-more-inställning” till processen att producera liveframträdanden, en inställning som är relativt ovanlig i Sverige. Syftet med arbetet är dels att undersöka och utreda denna hypotes. För att göra det genomförde jag intervjuer med 15 svenska musiker och kapellmästare. 14 av 15 intervjupersoner stödde hypotesen. Studien utforskar flera möjliga förklaringar till denna upplevda skillnad, exempelvis trummisens roll. Studien tar också hänsyn till påverkan av den amerikanska inhemska musikindustrins storlek, vilket möjliggör för musiker att specialisera sig och etablera en unik konstnärlig nisch. Utöver jämförelsestudien mellan Sverige och USA, syftar arbetet även till att bidra till min personliga utveckling som arrangör, kapellmästare genom att närma mig det amerikanska idealet inom detta område. Avslutningsvis hoppas jag att denna studie kan få komma att fungera som en katalysator för fortsatta diskussioner och forskning om hur popmusik framställs i Sverige samt den svenska musikbranschens relation till ”more-is- more”. Texten avslutas med en diskussion och förslag till framtida forskning.

Despite Sweden and USA sharing similar views on how pop music should sound on recordings, I observe a noticeable discrepancy in live performances. The primary aim of this study is to identify the reasons behind this perceived difference. My hypothesis is that the US has a general “more-is-more” attitude towards the process of producing live performances, an attitude that is relatively rare in Sweden. To explore this hypothesis, I interviewed 15 Swedish musicians and musical directors. 14 of 15 of the interviewees supported the hypothesis. The study explores several possible explanations for this perceived difference, such as the role of the drummer. The study also considers the impact of the size of the American domestic music industry, which allows musicians to specialize and establish a unique artistic niche. In addition to the comparison study between Sweden and USA, this work also aims to contribute to my personal development as an arranger, musical director, and music producer by approaching the American ideal in this field. In conclusion, I hope that this study can serve as a catalyst for further discussions and research on how pop music is presented in Sweden and the Swedish music industry’s relationship to “more-is-more”. The text concludes with a discussion and suggestions for further research.