I detta arbete undersöks instrumentalpedagogers syn på musikalisk bredd och dess betydelse för undervisningen. Genom intervjuer med yrkesverksamma instrumentalpedagoger och musiker utforskas frågor kring yrkesidentitet och yrkesroll med fokus på hur pedagogerna uppfattar sig själva som både pedagoger och musiker på sina huvud- och biinstrument, och hur detta påverkar deras undervisning. Resultaten från intervjuerna visade att en gemensam grundidé var att läraren bör behärska instrumenten de undervisar på, samtidigt som det är viktigt att förebilda och utstråla självförtroende på instrumenten för att skapa positiva upplevelser för eleverna.

This work examines instrumental educators views on musical breadth of musical knowledge and skills and its significance for teaching. Through interviews with professional instrumental pedagogues and musicians, questions regarding professional identity and role are explored, with a focus on how pedagogues perceive themselves as both educators and musicians on their main- and secondary instruments, and how it affects their teaching. Results from the interviews indicate a common idea: that pedagogues should be skilled on their instruments, but put more emphasis on the idea that you should be a role model and show self-confidence on the instruments to create positive experiences for their students.