Detta arbete belyser tonsättaren, organisten och pedagogen Hans Fährmann, en för många okänd och i glömska gömd orgelpersonlighet inom den tyska senromantiken. Arbetets syfte är att utröna hur man stilistiskt kan beskriva dennes orgelmusik, och på så vis också dra slutsatser kring hur man som organist och interpret kan tolka och uppföra densamme på ett sätt som är förenligt med tonsättarens avsikter.