I mitt arbete har jag studerat och övat på Eugène Ysaÿes femte solosonat för violin. Jag provade mig fram till en inlärningsstrategi för att kunna nå en tolkning jag känner mig nöjd med. Min metod var att studera in verket noggrant genom att lyssna på inspelningar och analysera formen. Jag läste på om kompositören och förde loggbok över min övning.

Arbetet resulterade i att jag kunde arbeta mer självständigt än tidigare och utvecklades i ett effektivare övningssätt som även gynnade min övriga repertoar. Till slut diskuterar jag vilken betydelse det har haft att dokumentera processen samt att tolka verket i bilder. Jag kommer fram till hur lönsamt det är att lägga mycket tid på den grundlig övningen, för det leder till att man kan framföra verket mycket mer självsäkert. Ett varierat övningssätt med utgångspunkt i att undersöka och expandera är gynnsamt likväl i början av processen som i slutet. Att sträva mot perfektion handlar om att göra sig så fri från begränsningar att man själv kan njuta av att spela.

Ysaÿe dedikerade varje av de sex solosonaterna till en särskild samtida violinist som han beundrade. Den femte livliga och fantasifyllda sonaten var dedikerad till Matthieu Crickboom, hans elev och kvartettmedlem. Den första satsen, L’Aurore, handlar om en soluppgång. Den följs av andra satsen, Danse Rustique, med ett dansant tema som ramar in återblickar från första satsen.