Girolamo Frescobaldi levde i brytningstiden mellan renässansen och barocken. Han var en av de betydelsefulla tonsättarna som med sin musik förde in musiken i nästa epok, den tidiga barocken. Han tog intryck av tidens uttrycksfulla vokala musik, och förde in det vokala uttrycket i sin instrumentalmusik, affetto vocale. Detta vokala uttryck var något för den tiden helt nytt, varför Frescobaldi skrev ett förord till den samling med Toccator och Partitor han gav ut först 1615 vari han gav detaljerad information om hur han ville att hans musik skulle framföras. Detta förord gav nycklar till den tidens interpreter vad gäller framförandet, liksom det ger nycklar till oss idag. På en av dessa Toccator ur första bandet har jag gjort en fallstudie och applicerat de råd Frescobaldi gav på den. För mig har detta gett en djupare förståelse för den här tiden, och framför allt för Frescobaldis cembalomusik. Den har givit mig förståelse för vad som var nytt och i förlängningen givit mig verktyg för att göra en tydligare interpretation