Syftet med detta självständiga arbete är att belysa några transpersoners erfarenheter av sin röstanvändning samt sitt deltagande i sångundervisning. Undersökningen genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsmetod där fyra transpersoner med erfarenhet av individuell samt gruppbaserad sångundervisningen intervjuades i halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades, och analyserades sedan utifrån en fenomenografisk ansats. Resultatet består av två olika utfallsrum; uppfattningar gällande röst samt uppfattningar gällande sångundervisning. I utfallsrummet gällande röst framkommer uppfattningar om att rösten är fundamental för ens identitet, att röstanvändning kan ge upphov till både positiva och negativa känslor samt att vissa faktorer i rösten som påverkar könsuttrycket är svåra att styra själv. Transspecifika erfarenheter vid röstanvändning som framkommer är könsdysfori, könseufori samt upplevelser av röstförändringar till följd av könsbekräftande behandling. I utfallsrummet gällande sångundervisning framkommer uppfattningar om att det finns transexkluderande praktiker i sångundervisning, att sångundervisning skulle kunna utformas på ett mer transinkluderande sätt, samt att det är viktigt att lärare har transspecifik kompetens. Aspekter som bör reflekteras över vid transinkluderande undervisning är bland annat användandet av könande begrepp, gruppindelning och repertoarval. Läraren bör även lyssna på elevens önskemål angående utformningen av utbildningen.