Under min kandidat i elektroakustisk komposition på KMH utvecklade och byggde jag ett instrument, inspirerad av ljudet av mistlurar och varningshorn. Mitt instrument som jag kallar mistlursorgeln, har kraftigt ändrat mitt förhållande till att komponera och spela musik. Jag upplever att i flera dimensioner av mitt skapande, finns instrumentet hela tiden i bakgrunden.

Jag är nyfiken på att finna nya ljud. Nya upplevelser. Nya audiovisuella uttryck. Jag undrar hur jag kan extrahera det jag upptäckt med hjälp av mistlursorgeln till andra instrument, kompositioner och uttryck? Jag vill kika på utrymmet mellan det fysiska arbetet och det enbart ljudande. Vad ligger där emellan? Hur ser min kreativa kärna egentligen ut? Går det att destillera mitt arbete för att få fram den?