Robert Schumann (1810-1856) var en tysk romantisk tonsättare som främst har skrivit många verk för piano och sång. Han var en känslosam person med en rik inre värld, som trots många motgångar i livet alltid fann hopp i kärleken eller i fantasivärlden. Syftet med detta arbete var att utforska grunden till Schumanns musikskapande och vad som har lett honom till att komponera på det sättet han gjorde. Genom att nå en djupare förståelse för bakgrunden till hans kreativa skapandet har jag som pianist kunnat arbeta med och tolka verket Fantasiestücke Op. 12 på ett sätt som tar hänsyn till Schumanns livsöde. Studien genomfördes metodiskt med hjälp av olika litteraturstudier samt internetkällor. För instuderingen av verket Fantasiestücke Op. 12 användes noter av G. Henle-förlaget. Studiens resultat visade, vilken stor roll litteraturen, kärleken till Clara Wieck och Schumanns psykiska ohälsa spelade för skapandet av hans pianoverk Fantasiestücke Op. 12. Verket skrevs under sommaren 1837, en tidsperiod, där han var mycket fascinerade av romantikens stora författare E.T.A. Hoffmann. Samtidigt var det en tid där han började drabbas av olika sjukdomar som ledde till en signifikant handskada och förstärkt psykisk ohälsa. Det var också fasen då han kämpade för att förverkliga sin kärlek med Clara Wieck.