Denna uppsats handlar om att spela Johann Sebastian Bachs första cellosvit på marimba – ett instrument som ursprungligen saknar repertoar komponerad av Bach. Studiens syfte var att finna en personlig interpretation som är barockstilen trogen, samt att studera skillnader och likheter mellan en slagverkares tolkning och en cellists. I interpretationsprocessen analyserades samtliga satser utifrån musikaliska aspekter. Vidare genomfördes intervjuer med slagverkaren Johan Bridger och cellisten Jakob Koranyi. Även olika inspelningar av det berörda stycket jämfördes. Resultatet visar på att en musikalisk analys underlättar i instuderingen av ett stycke och att det inte finns något definitivt sätt att tolka Bachs musik på. Det finns heller ingen större skillnad vad gäller tolkning om man jämför cellister som grupp och slagverkare som grupp, förutom de olika instrumentens begränsningar. Ett exempel på detta är sättet att spela ackord. Det är snarare flera faktorer som påverkar en musikers tolkning av ett stycke, såsom bakgrund och tidigare lärare. Att Bachs musik allt oftare förekommer på provspelningar i olika sammanhang tyder på att en musikers sätt att spela dennes musik på har betydelse och att det finns ett behov av att studera hans musik. Detta arbete kan vidare underlätta i framtida interpretation av annan musik.